Ordningsvakter LOV§3 istället för närpolis?
Ett tuffare klimat
Vi hör dagligen om en Poliskår som är hårt ansträngd av uppsägningar från erfarna Poliser som vittnar om en snedvriden löneutveckling, där unga nya aspiranter erhåller högre löner direkt när de kommer från Polishögskolan än vad erfarna konstaplar med flera års yttre tjänst bakom sig ens är i närheten av att få i sitt lönekuvert.
Därtill så uppger många Poliser sin frustration kring Rikspolisstyrelsens fokusområden och klassificeringar av mängdbrott. Operativ personal som försöker skapa de bästa förutsättningarna för vidare utredningsarbeten känner sig lika uppgivna som målsägare som med vändande post blir underrättade om att "brott kan ej styrkas" eller "ingen förundersökning inleds på grund av bristande bevis".
Monopolet
Att vi i Sverige har gett Polisen inte bara våldsmonopol, utan även monopol på att utreda brott där en misstänkt person finns, är till viss del en förutsättning för en rättssäker stat.
Men vad blir resultatet när Polisens resurser inte längre räcker till för att utreda de brott som begås? Eller när kompetensen kring vissa typer av brott inte finns hos den generella utredande personalen?
I många fall väljer allt fler företag att vända sig till privata säkerhetsföretag för att utreda brott. Brott där det saknas en misstänkt.
I vissa fall är säkerhetsföretagen rustade för uppdraget, dels genom att de har rekryterat direkt bland de Poliser som valt att lämna myndigheten, men även för att de har ett intresse av att få ett resultat att presentera för sin uppdragsgivare som en resultat- och vinstorienterad verksamhet.
Dock kräver ju detta att Polisen vidtagit de initiala åtgärderna på plats som en brottsplatsundersökning med grundläggande spårsäkring då detta är något som de privata aktörerna inte får använda sig av.
Men hur kan då företagen arbeta brottsutredande?
Grunden i allt säkerhetsarbete är Nyfikenhet, nyfiken på avvikelser, nyfiken på personers beteenden, nyfikenhet i att lägga ett pussel av den befintliga informationen och att följa upp information.
Varför gör då inte Polisen detta?
Resursbrist - är den faktiska orsaken!
Inom de privata aktörerna finns en ansamlad kompetens som har erfarenhet och kunskap kring spaning, utredning och analys. På ett mer kompletterande sätt sammanförs olika kompetenser för att stärka varandra än inom Polisväsendet där det alltför ofta är en statusfråga kring att Polisutbildade ska arbeta med viss verksamhet istället för att sammanföra dessa med civilanställda som sitter med sådan kunskap som skulle kunna komplettera Poliserna i utredningsskedet och stärka de utredningar som överlämnas till Åklagare.
Här har företagen hittat sina vägar att arbeta inom fältet för att vi i Sverige idag har något som heter fri bevisprövning. Företagen är fortfarande begränsade i fråga om att utreda brottslig verksamhet där det finns en misstänkt, men det är samtidigt en formalia som är relativt enkel att kringgå, det handlar mer om när man dokumenterar när det kan konstateras att en person blir misstänkt, vilka i många fall lätt kan sammanfalla med samma stund som personen i fråga kan gripas på bar gärning för ett brott.
Innebär det att beviskraven blir lägre?
Absolut inte. De privata aktörerna har egentligen ett större krav på sig att presentera bevis som ska kunna lyftas in i en förundersökning och arbetas vidare med. Det är inte det lättaste för det finns naturliga hinder i form av att beviskedjan ska kunna stärkas och där har vi med rådande lagstiftning egentligen bara myndigheter som kan följa beviskedjan och hantera den utan att den blir "kontaminerad" och kan ifrågasättas rakt av.
Samverkan mellan säkerhetsföretagen och Polisen
Jag har tidigare påtalat vikten och behovet av detta. Justitiedepartementet har tittat på utformningen av utbildning av Väktare och Ordningsvakter och kommit fram till att en förkortad utbildning är svaret på att lösa trygghetsfrågorna i Sveriges nuvarande klimat.
Privata utbildningsaktörer har fått till uppgift att utbilda väktare, och numera även Ordningsvakter, på löpande band för att möta det ökade behovet av säkerhetspersonal. Eftersom Ordningsvakter är underställda Polisen ska dock de fortfarande genomgå tester hos Polisen för att bli godkända för att få ansöka om ett förordnande, men med Polisens redan begränsade resurser så finns det nu ett stort antal utbildade Ordningsvakter som väntar på en tid för att genomföra de reglerade testerna hos Polismyndigheten för att kunna komma ut i arbete.
Samtidigt skriker bevakningsföretag, krögare och evenemangsarrangörer efter Ordningsvakter.
Det här är något som helt går emot de tankar och önskemål som kontinuerligt lyfts fram av branschens personal som efterfrågar bättre kontroller, mer omfattande utbildningar och bättre uppföljningar av sig själva och sina kollegor. Ett sunt tänkande och agerande som inte anslås i media då det helt tycks sakna ett medialt intresse.
Vad som behöver komma till är ett bättre samarbete mellan aktörerna där Polisens roll borde renodlas till att arbeta med brottsutredande och akuta ingripande åtgärder och bevaknings- och säkerhetsföretagen tillåts att arbeta mer brottsförebyggande och bistå i det utredande arbetet kring brott som de ingriper emot.
Ordningsvakter LOV§3 istället för närpolis?
Är Ordningsvakter ett komplement, eller rättare sagt ersättning för, polisen i det lokala samhället? En nutida beredskapspolis med begränsad verktygslåda.
Patrullerande Ordningsvakter istället för Närpolis
Jag har tidigare skrivit om riskerna i en centraliserad Polisorganisation där boende i glesbygden löper ökad risk att inte få det rättsskydd de är berättigad till p.g.a den centraliserade Polisverksamheten med resursbrister som inte klarar att skicka polisiära resurser till avkrokar inom Polisområdet.
Ett sätt att komma till rätta med detta är att skapa kommunala LOV §3 områden som berättigar Ordningsvakter att arbeta förebyggande mot ordningsstörande och berusade personer som ofta för följdproblem med sig runt sina ageranden.
Den beska frågan är dock vem som ska betala för "kommunala" Ordningsvakter. Vi betalar redan via vår skattsedel för att erhålla ett skydd i vår rättsstat, ett skydd som dessvärre inte räcker till. Inte alltid ur ett ekonomiskt perspektiv, utan för att ledande personer gett ett inriktningsbeslut att centralisera organisationen. Ett beslut som påverkats alltför mycket av ett arbetssätt som härstammar ur utvecklingen av multinationella företag som är "cutting edge" för att minska sina overheadkostnader och jagar vinster i stordriftsfördelar där varje kostnadsställe optimeras för att prestera över 100% i driften. För företag finns det pengar att hämta, med minimala negativa konsekvenser, men för Polismyndigheten skapar detta istället ett bristfälligt rättsskydd för boende på glesbygden. Att sen Polismyndigheten har ett procentuellt övertal av chefsbefattning i organisationen, istället för att premiera ledarskapsroller är ett faktum som bekräftas genom upplevelser från alldeles för många Poliser som nu söker sig vidare ut i det civila näringslivet. Ut till de privata aktörerna där de ser ett ökat behov av säkerhetsföretagens tjänster.
Som företrädare för ett säkerhetsföretag ser jag gärna att vår möjlighet att kunna kombinera vinstdrivande verksamhet kan kombineras med att vi faktiskt ger ökad trygghet till våra medmänniskor. Inte bara i fråga om att skapa ordning och rättvisa, utan faktiskt även möjligheten att bidra till det sociala skyddsnätet och att vara en första hjälpande instans, en så kallad IVPA (i väntan på ambulans) resurs lokalt då vi även i media kontinuerligt ser artiklar om att det inte fanns någon ambulans tillgänglig att skicka till olyckor, hjärtstopp och liknande händelser. Tänk själv, om du får ut 20 000 kronor på kontot varje månad så betalar din arbetsgivare 20 000 kronor till staten. Det blir 240 000 kronor per år som du bidrar med till för att du ska ha sjukvård, rättsskydd etc.
Idag finns på ett ungefär 9 miljoner invånare i Sverige, och låt oss för sakens skull säga att 50% av dessa är skattebetalare. Om varje person la 5 kronor extra på sin skatt varje månad skulle det motsvara 22 500 000 kronor per månad.
Som företagare skulle jag lokalt vara välvillig till att vara med och finansiera en lokal "närpolis" verksamhet, oavsett om det är med faktiska Poliser eller med bevakningspersonal, för att upprätthålla god ordning, trygghet och synliga resurser som avskräcker individer från att begå brottsliga gärningar.
3 steg för en brottslig handling
Forskare och statistik genom intervjuer med kriminella visar på att det finns 3 faktorer på om ett brott ska begås eller avstås.
För att minimera risken för att bli utsatt för ett brott krävs att man fokuserar på att ta bort en av dessa faktorer.
1: Risken för upptäckt är minimal, eller helt obefintlig
2: Straffet är minimalt, eller helt obefintligt
3: Värdet på det som kan tillgripas är större än riskerna
Värdet på det som kan tillgripas kontra riskerna är svår att påverka då det är en upplevd känsla hos varje individ. Dels det faktiska värdet som individen kan erhålla för att begå brottet, men det kan ibland även finnas mjuka värden som är personligt värderade.
Straffsatsen kan vi inte direkt påverka. Möjligen indirekt genom att ställa hårdare krav på våra lagstiftare i syfte att få bort straffrabatterna som idag frekvent nyttjas till att man stipulerar att för varje brott som begås ska det vara en enskild åtalspunkt där enskilt straff ska utdömas. Vid upprepade gärningar ska således varje åtalspunkts dom läggas till strafflängden. På så sätt börjar den brottsliga gärningen bli mer ointressant eftersom om du idag grips för 10 inbrott så kommer du att dömas till straff utifrån det grövsta brottet, till en dom, med en påföljd, som inte tar hänsyn till upprepade brottsliga gärningar
Det vi däremot kan påverka är risken för att bli upptäckt.
Lokalt arbetar grannsamverkan tillsammans med Polis och kommun för att vara synliga och öka risken för att bli upptäckt. Men dessa personer är sällan rustade med vare sig utbildning, erfarenhet eller kunskap kring att hantera situationer där de påträffar gärningsmän. Med andra ord så blir resultatet ganska verkningslöst.
Om vi däremot skulle kunna ta fram en lösning med Ordningsvakter och Väktare som arbetar proaktivt lokalt i centrumområden och i bostadsområden så har vi helt plötsligt en utbildad resurs som är vana att söka efter avvikelser, bedöma och analysera individer och reagera och agera mot brottsliga gärningar.
Inom en snar framtid kommer vi att se allt fler kommuner som anställer sin egna "lokalpolis" i utökade omfattningar, och säkerhetsbranschens företag kommer stå bättre rustade då de har förstått värdet i att rekrytera, och behålla, polisutbildad personal.
